Vart tog tiden vägen???

Då var det fredag igen... som tiden springer numera sen jag fyllde 25 så är det ju bara fredag, måndag, fredag, måndag, fredag, måndag... Jag fattar inte vart alla andra dagar gömmer sig!

Det som är mest skrämmande är ju att enligt mormor så kommer det bara gå snabbare och snabbare... VA?? Hur ska man hinna med och ta hand om barnen i framtiden, köpa julklappar, städa, älska och allt annat som livet förmodligen kommer att erbjuda. Hur gör ni småbarnföräldrar egentligen? Jag tycker att det är nog att ta hand om mig själv.. och sambon och katterna också förstås...

Tänk när jag var liten och skulle fylla år, det blev ju aldrig den där förbaskade dagen jag längtade till och när vi skulle åka på bilsemester till Åhus (av alla platser) kom vi aldrig fram... jag började tjata redan när vi kommit till Bräkne-Hoby om vi inte var framme snart eller åtminstone kunde stanna och fika.. vi hade ju åkt "JÄTTELÄNGE!!!"   

och nu.. Vipps så har jag visst fyllt både 26 och 27 och snart kommer den satans dagen igen som jag absolut inte längtar till längre nu när man "kommit upp" i åren plus att jag hinner ju knappt sätta mig på tåget förrän jag är i Kristianstad.

Vart är den tiden som man hade så mycket överskott av när man var liten???

Jag tror att det finns små tomtar som snor tiden av oss när vi har roligt, det är därför det alltid går så snabbt när man har kul, sen ger dem tillbaka den på julafton för att alla barn ska bli förväntansfulla "uttråkade" när dem väntar på jultomten som ska dela ut alla klappar i hela världen och överskottet av tid ger dem tillbaka resten av året när vi väntar och har tråkigt, och eftersom när man i vuxen ålder har så mycket annat att tänka på och inte har tråkigt i samma bemärkelse så märker vi inte när tiden går sakta för vi behöver den också för att hinna med alla våra vardagsysslor, arbete och hem... 

Aha, nu vet ja! När man får barn och familj ger tomtarna ge tillbax lite extra tid till en, eller?

Så måste det vara!

Det konstiga är också att även om tiden springer iväg och jag har fullt upp hela tiden så verkar jag inte komma någon vart ändå, medan andra får både barn och annat känns det ibland som jag står och trampar runt runt på samma ställe... Nä, men jag ska inte klaga.. Det finns så mycket att vara tacksam för i livet... Fast vissa dagar är man lite mer bitter än andra och det får man vara...

Nu ska jag "hinna" slappa lite innan middagen ska fixas... Tänk om man hade vart barn igen.. Då hade man bara myst, lekt, badat (för visst gjorde man alltid det när man var liten), käkat godis, spelat spel och väntat... (till sin nästa fördelsedag! =-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0