När man vet att man är vuxen...
I helgen var vi på en avskedsfest för två lyckosar som ska få åka till Australien i ett helt år.. Temat var rock/surffest och att man var tvungen att klä ut sig för att komma in... Vi som tillhör den andra sidan 25år tog detta på fullaste allvar och grävde fram, köpte och lånade allt som kunde få oss att se så rockiga ut som möjligt.. Peruker, tuperat hår, hårspray till förbannelse, nitar, smink, kedjor, scarfsar, tungor och djävulstecken... Here we come!!
Gun´s, Mötley och andra gamla legender spelades för fullt under tiden vi satt och avnjöt en god middag med oxfilé med goda vänner ;).
Vi var skitcoola tyckte vi när vi gick ner på stan till där festen skulle vara.. till och med syrran som var gravid i åttonde månaden, tuperade upp håret och hade håliga nätstrumpbyxor med leopardtights undertill.
Så kom vi till festen i våra fina utstyrslar och blev trevligt mottagna av två lika fint utklädda festvärdar, en rockare och en sjuttiotalssurfare.
Här börjar tankarna ta fart.. Skit.. vi är typ först.. vi kom i tid, redan där är det ju vuxenpoäng.. Vi väntade spänt på de övriga festdeltagarna för att se hur roliga alla kommer att se ut med varsin drink i näven..
Lite senare börjar folk ploppa in.. den ena efter den andra.. Men vart är deras kostymer? Jag trodde att man var tvungen att klä ut sig för att komma in?? Visst hade nån ett nitarmband på handleden och nån annan ett nitbälte av 2000-talets modell, men ärligt??
Det roliga är också att dem tycker att dem såg ashäftiga ut.. Av deras gälla skrik slog det oss att vi var nog äldst på stället.. Resten var en bit under 25 och till och med kanske tonåringar =).. Och visst, på stättet de klädde sig är väl rock nu för tiden.. Man måste ju också se snygg ut.. det går ju inte att klä ut sig hur som helst, vad ska folk säga.. Eller?
Jag visste inte om jag skulle skämmas eller ta åt mig för min stil som halvprostituerad åttiotalsrockbrud. Det är väl nu man börjar bli vuxen antar jag.. när man vet var rock är för något och inte bryr sig så mycket om vad andra säger.. Man kommer i tid och man hittar sin stil i det mesta och vågar sticka ut på ett annat sätt.. när man inte längre blir exalterade över att kompisen har armbågar (ni som har sett vänner fattar) längre..
Jag tror att det finns någon magisk gräns runt 25.. En del kommer till gränser en bit innan och en del ett tag efter men jag tror ändå att den finns där nånstans runt 25.
En annan sak som gör att man vet att man håller på att växa upp är att man vet att man är dödlig och måste utbilda sig och skaffa sig ett jobb för att överleva, istället för att packa sin väska och resa jorden runt, festa tills natten blir dag och fika hela dagarna så får man istället snällt oroa sig för arbetsmarkanden, finanskrisen och eventuella huslån som snart kommer att berika livet.
Men visst är det skönt att vara vuxen och ta ansvar för sitt liv.. Det är väl så att det finns en period för allt i livet och man kanske ska inse att fikaperioden när man tyckte att man skulle vara så snygg som möjligt och inte vågade göra bort sig är över... dags för att träda in i perioden som vuxen ansvarstagande framtida husägare och allt som hör där till..
Ska ärligheten fram så gillar jag att jag håller på att bli vuxen, det är också nu man börjar uppskatta så mycket som man inte tidigare brydde sig så värst mycket om...
Gun´s, Mötley och andra gamla legender spelades för fullt under tiden vi satt och avnjöt en god middag med oxfilé med goda vänner ;).
Vi var skitcoola tyckte vi när vi gick ner på stan till där festen skulle vara.. till och med syrran som var gravid i åttonde månaden, tuperade upp håret och hade håliga nätstrumpbyxor med leopardtights undertill.
Så kom vi till festen i våra fina utstyrslar och blev trevligt mottagna av två lika fint utklädda festvärdar, en rockare och en sjuttiotalssurfare.
Här börjar tankarna ta fart.. Skit.. vi är typ först.. vi kom i tid, redan där är det ju vuxenpoäng.. Vi väntade spänt på de övriga festdeltagarna för att se hur roliga alla kommer att se ut med varsin drink i näven..
Lite senare börjar folk ploppa in.. den ena efter den andra.. Men vart är deras kostymer? Jag trodde att man var tvungen att klä ut sig för att komma in?? Visst hade nån ett nitarmband på handleden och nån annan ett nitbälte av 2000-talets modell, men ärligt??
Det roliga är också att dem tycker att dem såg ashäftiga ut.. Av deras gälla skrik slog det oss att vi var nog äldst på stället.. Resten var en bit under 25 och till och med kanske tonåringar =).. Och visst, på stättet de klädde sig är väl rock nu för tiden.. Man måste ju också se snygg ut.. det går ju inte att klä ut sig hur som helst, vad ska folk säga.. Eller?
Jag visste inte om jag skulle skämmas eller ta åt mig för min stil som halvprostituerad åttiotalsrockbrud. Det är väl nu man börjar bli vuxen antar jag.. när man vet var rock är för något och inte bryr sig så mycket om vad andra säger.. Man kommer i tid och man hittar sin stil i det mesta och vågar sticka ut på ett annat sätt.. när man inte längre blir exalterade över att kompisen har armbågar (ni som har sett vänner fattar) längre..
Jag tror att det finns någon magisk gräns runt 25.. En del kommer till gränser en bit innan och en del ett tag efter men jag tror ändå att den finns där nånstans runt 25.
En annan sak som gör att man vet att man håller på att växa upp är att man vet att man är dödlig och måste utbilda sig och skaffa sig ett jobb för att överleva, istället för att packa sin väska och resa jorden runt, festa tills natten blir dag och fika hela dagarna så får man istället snällt oroa sig för arbetsmarkanden, finanskrisen och eventuella huslån som snart kommer att berika livet.
Men visst är det skönt att vara vuxen och ta ansvar för sitt liv.. Det är väl så att det finns en period för allt i livet och man kanske ska inse att fikaperioden när man tyckte att man skulle vara så snygg som möjligt och inte vågade göra bort sig är över... dags för att träda in i perioden som vuxen ansvarstagande framtida husägare och allt som hör där till..
Ska ärligheten fram så gillar jag att jag håller på att bli vuxen, det är också nu man börjar uppskatta så mycket som man inte tidigare brydde sig så värst mycket om...
Vart tog tiden vägen???
Då var det fredag igen... som tiden springer numera sen jag fyllde 25 så är det ju bara fredag, måndag, fredag, måndag, fredag, måndag... Jag fattar inte vart alla andra dagar gömmer sig!
Det som är mest skrämmande är ju att enligt mormor så kommer det bara gå snabbare och snabbare... VA?? Hur ska man hinna med och ta hand om barnen i framtiden, köpa julklappar, städa, älska och allt annat som livet förmodligen kommer att erbjuda. Hur gör ni småbarnföräldrar egentligen? Jag tycker att det är nog att ta hand om mig själv.. och sambon och katterna också förstås...
Tänk när jag var liten och skulle fylla år, det blev ju aldrig den där förbaskade dagen jag längtade till och när vi skulle åka på bilsemester till Åhus (av alla platser) kom vi aldrig fram... jag började tjata redan när vi kommit till Bräkne-Hoby om vi inte var framme snart eller åtminstone kunde stanna och fika.. vi hade ju åkt "JÄTTELÄNGE!!!"
och nu.. Vipps så har jag visst fyllt både 26 och 27 och snart kommer den satans dagen igen som jag absolut inte längtar till längre nu när man "kommit upp" i åren plus att jag hinner ju knappt sätta mig på tåget förrän jag är i Kristianstad.
Vart är den tiden som man hade så mycket överskott av när man var liten???
Jag tror att det finns små tomtar som snor tiden av oss när vi har roligt, det är därför det alltid går så snabbt när man har kul, sen ger dem tillbaka den på julafton för att alla barn ska bli förväntansfulla "uttråkade" när dem väntar på jultomten som ska dela ut alla klappar i hela världen och överskottet av tid ger dem tillbaka resten av året när vi väntar och har tråkigt, och eftersom när man i vuxen ålder har så mycket annat att tänka på och inte har tråkigt i samma bemärkelse så märker vi inte när tiden går sakta för vi behöver den också för att hinna med alla våra vardagsysslor, arbete och hem...
Aha, nu vet ja! När man får barn och familj ger tomtarna ge tillbax lite extra tid till en, eller?
Så måste det vara!
Det konstiga är också att även om tiden springer iväg och jag har fullt upp hela tiden så verkar jag inte komma någon vart ändå, medan andra får både barn och annat känns det ibland som jag står och trampar runt runt på samma ställe... Nä, men jag ska inte klaga.. Det finns så mycket att vara tacksam för i livet... Fast vissa dagar är man lite mer bitter än andra och det får man vara...
Nu ska jag "hinna" slappa lite innan middagen ska fixas... Tänk om man hade vart barn igen.. Då hade man bara myst, lekt, badat (för visst gjorde man alltid det när man var liten), käkat godis, spelat spel och väntat... (till sin nästa fördelsedag! =-)
Det som är mest skrämmande är ju att enligt mormor så kommer det bara gå snabbare och snabbare... VA?? Hur ska man hinna med och ta hand om barnen i framtiden, köpa julklappar, städa, älska och allt annat som livet förmodligen kommer att erbjuda. Hur gör ni småbarnföräldrar egentligen? Jag tycker att det är nog att ta hand om mig själv.. och sambon och katterna också förstås...
Tänk när jag var liten och skulle fylla år, det blev ju aldrig den där förbaskade dagen jag längtade till och när vi skulle åka på bilsemester till Åhus (av alla platser) kom vi aldrig fram... jag började tjata redan när vi kommit till Bräkne-Hoby om vi inte var framme snart eller åtminstone kunde stanna och fika.. vi hade ju åkt "JÄTTELÄNGE!!!"
och nu.. Vipps så har jag visst fyllt både 26 och 27 och snart kommer den satans dagen igen som jag absolut inte längtar till längre nu när man "kommit upp" i åren plus att jag hinner ju knappt sätta mig på tåget förrän jag är i Kristianstad.
Vart är den tiden som man hade så mycket överskott av när man var liten???
Jag tror att det finns små tomtar som snor tiden av oss när vi har roligt, det är därför det alltid går så snabbt när man har kul, sen ger dem tillbaka den på julafton för att alla barn ska bli förväntansfulla "uttråkade" när dem väntar på jultomten som ska dela ut alla klappar i hela världen och överskottet av tid ger dem tillbaka resten av året när vi väntar och har tråkigt, och eftersom när man i vuxen ålder har så mycket annat att tänka på och inte har tråkigt i samma bemärkelse så märker vi inte när tiden går sakta för vi behöver den också för att hinna med alla våra vardagsysslor, arbete och hem...
Aha, nu vet ja! När man får barn och familj ger tomtarna ge tillbax lite extra tid till en, eller?
Så måste det vara!
Det konstiga är också att även om tiden springer iväg och jag har fullt upp hela tiden så verkar jag inte komma någon vart ändå, medan andra får både barn och annat känns det ibland som jag står och trampar runt runt på samma ställe... Nä, men jag ska inte klaga.. Det finns så mycket att vara tacksam för i livet... Fast vissa dagar är man lite mer bitter än andra och det får man vara...
Nu ska jag "hinna" slappa lite innan middagen ska fixas... Tänk om man hade vart barn igen.. Då hade man bara myst, lekt, badat (för visst gjorde man alltid det när man var liten), käkat godis, spelat spel och väntat... (till sin nästa fördelsedag! =-)
