koftaochflipflop

Har ni nån gång varit med om något ni inte riktigt kan greppa? Något som är så långt ifrån verkligheten på nåt sätt att man inte kan ta det till sig och reagera som man borde? En sådan situation har just hänt mig. Inte mig personligen, men i min närliggande krets. Jag vet inte om jag egentligen har förberett mig till detta i flera år att det är därför jag reagerar som jag gör eller att det just är så overkligt att jag tror att det är en film eller nåt..

Det som har hänt läser man oftast i Liza Marklunds eller Stieg Larssons böcker, eller ser på film! "Berusad man går loss på sin son" skulle det kanske stå i tidningarna om vi bodde i USA! Det är fruktansvärt att man som människa och far kan bli så okontrollerat full när man har sina barn hemma hos sig.. det luktar alkoholproblem lång väg. Att man sedan som vuxen människa tappar kontrollen och bli så arg på sin son som kommer hem på kvällen efter en mer eller mindre blöt kväll med polarna och går loss på det stackars barnet som istället skulle behöva kärlek och omsorg från sin far. Det finns aldrig en rätt till att misshandla, inte ens om sonen har druckit upp hela systembolaget, vart i slagsmål med ett helt fotbollslag eller rent av dödat någon så finns det ingen rätt för en förälder att slå sina barn. Inte nog med detta så ligger hans 8 åriga dotter i rummet jämte och hör allt ihop, vettskrämd över att bli upptäckt i tron på att pappan ska bli arg på henne också för att hon är vaken! Detta är en helt sjuk verklighet! Det värsta är återigen att jag inte är speciellt chockad! Jag vet vad det är för människa, hans bakgrund och mer eller mindre vad han är kapabel till! Han har misshandlat förr och även om det inte gällde barnen de gångerna så visste jag att det bara var en tidsfråga innan något skulle inträffa.

Tur i oturen så är det relativt bra med sonen och jag tror att denna händelse kommer att föra nåt gott med sig. Att han mister sin delade vårdnad av alla barnen, att han tar sig i kragen och verkligen försöker ändå till slutet med AA denna gången och att han tar sina probelm på allvar och söker hjälp. Jag vill självklart att han ska få träffa sina barn, men inte att de ska bo hos honom! När barnen ska vara hos honom ska han vara nykter och städad och vara där för dem och vilja ha dem.. och inte se dem som något nödvändligt ont och en kostnadsfråga! Det är så han ser det nu när han inte vet bättre! Denna människa är när han är stabil en väldigt bra och engagerande far, när inte alkoholen, aggresionen och de svarta tankarna tar över hans handlingar. Jag tror att om han får chansen att repa sig från det här, bli nykter och får hjälp, kan den lilla tid han kommer att få med sina barn bli värd allt i hans värld och han kommer att vara den bästa pappan för dem! Men det kommer att ta tid, framför allt för barnen att återfå hans förtroende!