koftaochflipflop

Ibland snurrar bara allt på som i ett ekorrehjul.. Igår var en sån dag när allt gick så snabbt så man på kvällen var man tvungen att sätta sig ner och reflektera över allt som händer.

Just nu går livet i 190 knyck... Utbildningen är på sluttampen, det vill säga att det pluggas metodkurs i statistik på heltid som man inte fattar mycket av och tar all energi man har. C-uppsatsen är igång för fullt på halvtid och tankarna bara snurrar runt om alla idéer, teorier, metoder och annat vetenskapligt, men som tur är så är vi i stadiet där uppsatsen ger mer energi än vad den tar. Jobbet på kvartsfart är jätteroligt, men tar ganska mycket tid... Jaha, då var vi uppe i 175 procents sysselsättning... de andra 15 procenten fram till 190 är den tiden som går åt till renovering, slappande framför tv:n, sova, gå på kalas, duscha och andra åtaganden man bör göra...

Dessutom hann jag i helgen med att bita söner en tand, gå på 20 års fest, få offert på takbyte, måla taklister, gå på vårpromenad med syster och hennes familj, laga currygryta, handla mat, mysa med min blivande man ;o) och köpa bil =)

Ibland går allt av bara farten och då är det dags att stanna upp en sekund och uppskatta det man har... Snart är det dags för en utlandsresa och den tycker jag att jag är värd =)

Nu är det bara några moment kvar innan möbler ska få ställas på plats och inredningen ska fixas till..
Det som är kvar är att måla taklister, fönsterfoder, skapa en fönsterbräda och måla murstocken..
Kan man tro att detta är samma rum??

Efter lister och lite inredningspill blev denna hörna såhär...





Dem här knopparna hittade jag på In my house och fick bli fönsterknoppar..





Supernöjd =)

Pratande gäss, sprickande isar och en doft av havsbris blandat med kopiss!

Idag har våren kommit på allvar!

Dagen började med att jag vaknande utvilad vis halv sju. Vid intaget av det dagliga morgonkaffet gick solen upp över havet och träffade mig med sina starka strålar i ögonen. Jag bestämde mig för en promenad och så här i efterhand var det en promenad som fick mig att tänka på hur lycklig och tacksam jag är för livet och för den plats vi har valt att bo på.
Klara (vår ena katt) som också verkar känna att våren är på väg, skuttar runt av vårkänslor och följer mig en bra bit på vägen. På åkrarna vilar gässen på den kvarliggande isen och deras prat får Klara att vända tillbaka mot huset.
När jag kommer ner till stranden möts jag av knastrande isar och man hör tydligt att våren är på väg, det ligger liksom i luften.
En bit till på promenadrundan ligger en hästgård. Jag kan inte låta bli att locka på hästarna som går och betar i hagen intill. Två hästar, en vacker kritvit och en brunvit kommer nyfiket fram och hälsar, men tappar intresset när de upptäcker att jag inte har någon mat till dem.
Jag fortsätter en bit till och möts i kommande steg av pappor som tvättar bilar, barn som cyklar och leker och bönder som tar hand om sina djur.
En doft blandad av saltvatten och kopiss förstärker på något charmigt vis vårkänslorna.
Jag ställer in siktet mot att vandra hemåt med ett leende på läpparna och hör samtidigt något som bökar i gräset intill en stenmur i en trädgård. Tre vita hönor och en tupp sprätter omkring fritt och även dem verkar ha vårkänslor.
När jag kommer hem kan jag inte sluta tänka på denna promenad som skulle bli en helt vanlig promenad, men blev en promenad vid ett fullt medvetande och känslor av tacksamhet för att få chansen att få ta del av och vara så nära naturen när den är som bäst.
Det är detta som är svensk vår, början på något som kommer att bli den underbara sommaren…

 





Jag önskar att alla skulle stanna upp och verkligen känna efter och se sig omkring. Det är detta som verkligen betyder något, att barn ska kunna vara ut och leka, djuren ska få en bra plats att leva på, naturen ska få vara natur. Låt oss ta vara på vår värld så att kommande generationer också kommer att få känna det jag kände idag!